Så går det med fingret!

Vi har varit hos ortopeden idag med Brunos finger. Det gick bra, allt läker som det ska, men det var jobbigt att se det. Inte för att det var otäckt egentligen utan mer för att vi inte har kunnat tänka oss in i hur det ska se ut. Jag har ju t.o.m sett det men kunde ändå inte riktigt fatta att det verkligen skulle vara borta! Bruno var i alla fall jätteduktig och grät bara litegrann.

På eftermiddagenså tog vi tjuren vid hornen och gick till Kuplen. Det var jättejobbigt att ta sig dit men när vi väl var där så kändes det skönt. Vi köpte en liten ros och skrev ett litet kort som vi länade vid rulltrappan. Det kändes skönt att få sörja lite och på något sätt ha en liten cermoni för fingret. Storebror Alfred undrade jättemycket och tyckte att vi skulle hämta en ficklampa och leta mera, för de som letade tidigare var säkert mörkrädda!

Tänk att man kan vara så här glad fast man har hela handen i bandage!